Träklackar i stan

Grattis Göteborg!
Idag flyttar Swedish Hasbeens in hos Jumperfabriken på Fredsgatan 2 med en pop-up shop.

Swedishhasbeens+jumper

 

Dessa trätofflor, som för några år sedan tog hela Sverige med storm har även fångat mitt hjärta, och här är två av mina riktiga trotjänare:

SwedishDoja1SwedishDoja2
(Världens minsta bilder. Jag har trixat loss dom från mitt insta och då blir de tydligen inte störra än så här…)

Inför det stora vårmode-reportaget i Göteborgs Posten för två år sedan stylade jag med ett helt gäng Hasbeens och det blev bland annat så här tjusigt!

Vårmode7altwFotocred: Bodil Bergqvist.

 

Träningskrönika i Kungälvs Posten

I tisdags publicerade jag återigen en krönika i Kungälvs Posten.
För dig som inte läser denna enorma publikation, men ändå blir nyfiken kommer texten här också:

20140423-123829.jpg

Tänk att det kan kännas magiskt att hitta tillbaka till viljan att svettas igen? Att glädjen över att ha återerövrat en del av en svunnen identitet kan vara så stor? Jag hade verkligen lyckats vänja mig vid ett liv helt utan maximal fysisk utmattning och utan träningsvärk. Jag hade till och med nästan landat i identitetsbytet. Men bara nästan. För plötsligt var det som om något inom mig vaknade för några veckor sedan. Som om en kropp utan stretch sträckte på sig och upptäckte att musklerna var jättemycket kortare än tidigare, och plötsligt stod det klart för mig: Jag hade på riktigt förlorat en del av min egen självbild. För min självbild var nämligen fortfarande rätt vältränad, och mitt verkliga jag var långt ifrån det samma.

Efter en rejält aktiv uppväxt, 15 år i gymnastikföreningen kungälvs gymnasterna, och en tid som ung vuxen med riktigt hög träningsprioritering, landade jag i nån form av grav för-soffning i samband med att stora H och lilla V kom till världen. En klassisk hamna-ur-fas-problematik helt enkelt. Jag slutade träna för att jag blev gravid och vi flyttade, och sen började jag inte igen för att, ja… jag vet inte riktigt…

Jag kan se hur identitets-räddarna har slängts ut till mig i form av tillfällen då jag fått bekräftat att jag fortfarande kan om jag vill: En dansklass med Lets Dance-Calle Sterner som var overkligt kul. Yoga-lektioner ledda av Mojo-Johanna som gav andnings-uppenbarelser. Högt tempo i pisten utan märkbar mjölksyra i låren. Men jag kan också se hur dessa korta stunder av falskt självförtroende bidrog till att det dröjde så länge innan jag agerade på riktigt och kom mig för att börja svettas regelbundet här hemma i Kungälv. Frasen ”Jag tränar nästan ingenting längre” började plötsligt bli FÖR sann. Byxorna sprack när jag skulle hjula för att imponera på stora H. Jag insåg att jag kanske inte skulle känna mig hemma i en tränings-miljö längre. Plötsligt stod det klart för mig att jag PÅ ALLVAR höll på att bli en sådan där som INTE TRÄNAR.

I Illustrerad Vetenskap läste jag att en grupp tyska forskare bekräftat att fenomenet som är känt som ”runner´s high”, alltså att man blir lycklig av exempelvis en löparrunda, faktiskt existerar och att det bevisligen är så att det frigörs potenta morfinliknande ämnen i hjärnan av motion. Jag kände igen mig – och jag saknade det å det grövsta.

Men det är långt ifrån endast denna kliniska insikt som nu får mig till gymmet klockan 09.45 en söndagsmorgon utan det är just det att den borttappade biten i identitetspusslet återigen har hittat sin plats. Undrar just varför den höll sig gömd så länge?

Ida + Monki = sant igen

Ännu en gång har Ida Sjöstedt designat en kollektion för Monki som släpps – Idag!

2008 samarbetade de senast och jag har faktiskt fortfarande kvar plagg från den kollektionen som då gick i svart och i äkta Ida-anda innehöll mycket spets.

Den här omgången är det ljuvare tongångar, mönster, romantiskt och färgstarkt + pastell:
Monki-Fantastic-shorts_preview1
Monki-Fantastic-tee-1_preview1 Monki-Quirky-dress_preview1

Monki-Fantastic-tee_2_preview1 Monki-Walker-trousers_preview

 

Disco på fötterna

I takt med att jag börjat träna igen – hurra – så har jag börjat lägga märke till folks sneakers mer o mer.

Idag studsade de här dojorna runt bakom mig på gymet i en MRL-klass till exempel.
Riktigt färgglada rackare:

20140420-224130.jpg

 

Ännu mer spejsade är Puma-dojorna ”Disc” som inte bara är snör-lösa utan också en smärre härdsmälta rent designmässigt.
Bakom mästerverken (?) står Beyonces syster Solange.

Gillar vi det?

PUMA Disc x Solange

Hållbart mode

I dag har jag en sida om hållbart mode i Göteborgs Posten.
Jag har aldrig riktigt fattat om GP lägger ut de här jobben, alltså de som går i bilagan Två Dagar, på nätet eller ej, men här är en bild över hur uppslaget ser ut.

20140420-225541.jpg

 

Jag har pratat med en superintressant snubbe vid namn Mike Lind, en av grundarna till Uniforms for the dedicated, och han tar det här med HÅLLBART på fullt allvar. Läs mer om deras, Uniforms alltså, arbete här!

 

 

Svenskt mode: 2000-2015

Den 23:e maj öppnar en utställning om det svenska modets utveckling och strömningar, på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.
Initiativtagare är Michael Elmenbeck och gästkurator är Elles Cia Jansson. svensktmode

 

Så här står det i pressmeddelandet:

Besökare kan hänge sig åt ett stort antal unika nyckelplagg, skisser, bilder och filmer av och med modeskaparna som gjorde skillnad. Acne Studios, Cheap Monday, Ann-Sofie Back, Lovisa Burfitt, Rodebjer, Whyred, Carin Wester, Sandra Backlund, Helena Hörstedt, Patrik Söderstam, Martin Bergström, Bea Szenfeld, Ida Sjöstedt, Tiger of Sweden, V Ave Shoe Repair, Nakkna, Dagmar, AltewaiSaome och Ida Klamborn är exempel på några av de namn som finns representerade i utställningen.

Svenskt Mode: 2000-2015 ringar in framgångar, fenomen och strömningar som formade bilden av svenskt mode under tjugohundratalets första femton år. Samlingen som visas är unik i sitt slag och har möjliggjorts tack vare ett stort engagemang från den svenska modescenen.

Lite nyfiken blir man ju allt!
Värt ett besök tror jag bestämt.
23 maj alltså.