Vem bestämmer egentligen?

I lördags hade jag en text i Göteborgs Postens bilaga Två Dagar om vem som egentligen bestämmer på modescenen.
För dig som av en eller annan anledning missade den kommer den här också!

20140202-210743.jpg

 

Det handlar ju inte bara om låtarna på Melodifestivalen i kväll. Vi är minst lika intresserade av artisternas och programledarnas klädval. För en designer eller ett klädvarumärke är Sveriges största musikcirkus ett lysande tillfälle att visa upp sig. Och bakom varje välklädd kändis står en bra stylist.

TEXT Frida A. Zetterström

William Wahlström är Göteborgsbaserad designer och vet hur det känns att se sina kreationer i de här sammanhangen. För två år sedan tävlade Charlotte Perrelli i en chockrosa kort skapelse med glittrande stenar och nitar, designad av honom.

-Jag hade samarbetat en del med Charlottes stylist tidigare och fick veta att de letade efter ett scenplagg till Melodifestivalen. Jag skissade upp några förslag och mejlade över, och de gillade det direkt faktiskt! Jag tror att det hade mycket att göra med att jag tolkade hennes ambition rätt, vem hon är och vad hon vill utstråla. Som designer i ett sådant här läge får man ta till vara artistens egen stil, och ändå väva in lite av sin egen vision av hur man vill visualisera med former och skärningar.

Kända personligheters klädval är lika trendsättande som klassisk modebevakning och bloggar. Modemagasinens påkostade reportage är fortfarande viktiga och prestigefulla skyltfönster för Sveriges alla klädvarumärken, men samtidigt har ny teknik gjort var och varannan modeintresserad tonåring till redaktör över sin egen webbaserade modebibel i form av bloggar och instagram. Mer eller mindre professionella bilder på dagens outfit blandas med bilder på välkända profiler i moderiktiga kreationer. Att som designer få sina plagg att synas på kändisar är viktigare än någonsin, ett uppseendeväckande plagg som syns i tv, i rätt miljö, på rätt person, blir det snabbt en snackis i modevärlden via sociala medier.

Stylistens jobb betyder mycket inte minst vid ett stort tv-evenemang som till exempel kvällens Melodifestival.Lina Magassa driver modebutiken Mouche i Göteborg och har i många år jobbat som stylist med tv-produktioner och personligheter som uppdragsgivare.

-Inför en säsongsstart av en serie, som Top Model till exempel, kan det handla om att man är med och stylar kampanjer och imagebyggande bilder där kläderna är väldigt viktiga. Man får känna in och forma personernas looker, men samtidigt smyga in lite egna stilgrepp, så att slutresultatet blir något man kan stå för.

Lina får instruktioner av uppdragsgivaren om hur de vill att slutresultatet skall se ut, och vad kläderna och bilden skall förmedla. Sen är det upp till henne att välja fritt.

-Det är en skapandeprocess med nya människor varje gång och det är det som gör jobben så spännande.

Inför programmet Top Model jobbade Lina med programledaren och modellen Caroline Winberg, och med jurymedlemmen och stylisten Jonas Hallberg.

-Jonas, som själv är stylist, hade med sig en gigantisk väska med tio olika shorts, hood-tröjor, tubsockor och sneakers från Los Angeles. En sådan person vet ju givetvis väldigt väl själv vad han gillar och passar i, med samtidigt lyssnade han ändå mycket på mig och respekterade mitt jobb.

Lina och också jobbat tillsammans med sångerskan Titiyo.

-Titiyo är en person med stark integritet och det märks såklart när man jobbar så tätt tillsammans som man gör med kläder. Hon har starka åsikter och jag som stylist måste lyssna mycket, och kanske också forma mig mer än i andra fall. I sådana jobb blir den kreativa processen inte riktigt lika bred som med vissa andra personer, men utmaningen är desto större.

En annan person som också är mån om den image hon skapat med sina kläder och sin look är Maria Montazami, som Lina också jobbat med.

-Det syns direkt på personen när det blir bra och det betyder faktiskt väldigt mycket för en bild eller en produktion. Det kan låta som om det bara handlar om yta, att jobba med kläder, men mötet med människan är alltid viktigast och att få personen i fråga att känna sig bekväm och snygg är fantastiskt. Vem som egentligen bestämmer vad personen skall ha på sig handlar mycket om omvänd psykologi egentligen. När jag och en ny person möts har jag alltid min vision klar för mig, men jag låter alltid personen berätta hur de tycker att det skall bli, och så jobbar vi gemensamt mot målet.

Lina lånar de flesta plagg som hon använder som stylist och trots att det mesta är stockholmsbaserat gillar hon att försöka få med lite Göteborgska varumärken.

-Ann-Louise Landelius accessoarer och Zetterbergs klänningar till exempel. Generellt försöker jag jobba med så mycket svenska varumärken som möjligt.

 

För William Wahlström var uppdraget med Charlotte Perrellis viktigt. Året efter fick han designa en klänning till programledaren Gina Dirawi.

-Jag jobbar delvis som make up-artist också, och sminkade Gina för P3 Guld året innan Melodifestivalen. Vi började prata lite och jag visade henne några bilder av det jag designat. Hon gillade mina grejer och flera månader senare blev jag kontaktad av hennes stylist för att skapa en klänning.

Du är ju relativt ung och oetablerad i modebranschen, när du gjorde Charlottes klänning var du 19 år. Vad betyder en sådan klänning för karriären?

-Det betyder allt! Syns man inte så finns man inte så enkelt är det. Sen är det såklart viktigt hur man syns, med vad för plagg och på vilket sätt, och sanningen är att ett sådant här uppdrag tar ger mer än vad det ger ibland. Det finns absolut inga pengar i att designa sådana här plagg och det är väldigt mycket upp till en själv att återkoppla till artisten eller stylisten i nästa steg och inte vara rädd för att ta nya erbjudande. Mycket handlar om att vara öppen och trevlig mot alla och att våga knyta kontakter. För att hamna i de här positionerna så måste man våga visa framfötterna, och jobba med driv och engagemang.

Hur funkar det egentligen bakom kulisserna, behåller artisterna plaggen eller har du kvar klänningarna?

-Jag syr alltid upp unika plagg och har ingen egen kollektion ännu men eftersom det sällan är några pengar inblandade i de här uppdragen har jag oftast kvar plaggen själv, som klänningen som Gina bar till exempel. Den jag sydde upp till Charlotte däremot har hon köpt loss och äger själv.