Allt är skarvens fel

Idag har jag en krönika i Kungälvs Posten.
För dig som inte bor i vår kakdoftande småstadsmetropol lägger jag ut den här också.
20130903-133724.jpg

——–

Allt är skarvens fel

- Simskola, regnbyxor, alarmet på 06.10 och fulltecknad almanacka. Ordet SEPTEMBER blinkar för mitt inre likt en reklamskylt i neon och en liten välbekant knut i magen gör sig påmind. Den, under sommaren så tätt ihopflätade, fyrklöver som vår familj har utgjort går skilda vägar varje morgon och mammahjärtat värker i fem minuter strax före klockan åtta innan yrkesdelen av hjärnan besegrar känslan och tar över mitt sinne.

- Krönika-deadline, kvällsaktiviteter, trötthet och så måste vi ju ta upp båten också. Min gyllene, högst analoga good old fashion, kalender med ett uppslag för varje vecka ersätter necessären med solskyddsfaktorer i olika valörer som den viktigaste prylen att ständigt ha till hands.

- Speldagar, läxläsning, träningsångest och regnvåt altan. Det är bara själva brytpunkten som är svår tänker jag och köper ett onödigt dyrt doftljus för att skapa stämning i det som tidigare luktat semester och sommar.

- Rutiner, krav, nöjen och måsten. Hur kunde det bli så mycket i almanackan så fort? Jag tillåter mig att sörja sommaren som flytt. Jag förundras över hur snabbt mitt huvud fylls. Den grusväg i hjärnan som tidigare endast trafikerats av tankar kring krabbfiske och grillmiddag är plötsligt en fyrfilig motorväg med flera parallella busslinjer som kör skytteltrafik mellan skola, fritids, jobbmöten och tjusiga afterworks.

- Har jag valt det här?
Svar ja. Det har jag. Högst medvetet och högst klarvaket. Det är bara skarven som skaver. Skarven mellan avslappning och högspänning. Skarven mellan att inte veta vilken dag det är till att räkna minutrar till hämtning. Skarven mellan sommar och höst. Skarven som gör sig påmind likt ett irriterande skoskav när flipflop byts mot högklackat och linne byts mot långärmat. Det är i skarvens förlorade land som osäkerheten är som störst. För så fort vi är över på andra sidan, både i sinnet och i almanackan, så fyller givetvis andra glädjeämnen de luckor som gapar ödsligt tomma så här i skarvens september. För det värsta med skarven är samtidigt det bästa. Ena stunden steker solen och gör hammocken till en välbekant plats för en söndags-slummer, och nästa stund lockar den tidiga skymningen till att tända stearinljus och mysa tillsammans framför öppen brasa. Tar vi oss bara över skarven med livet i behåll skall det nog bli ordning på den här hösten också. På andra sidan skarven väntar nya möjligheter.

 

frilansfrida