Krönika i Kungälvs Posten 5:e juni 2012

För ganska exakt tre år sedan skrev jag en rätt argsint krönika här i Kungälvs Posten där jag ondgjorde mig över människors ovilja att vaccinera sig emot A/H1N1 också kallat svininfluensan.

Jag ber nu att få göra en pudel.
Med någon form av facit i hand inser jag idag att det verkar funnits fog för en del av den rädsla som jag då inte riktigt kunde förstå att vissa hade. En go vänn, som likt många andra, var oroad över vaccinets medicinska konsekvenser googlade allt han kom över, läste tyska forskningsrapporter och försökte på egen hand söka fram information. Så vitt jag vet fann han inga direkta svar, mer än att man inte riktigt visste eftersom vaccinet var så nytt, och han kapitulerade och lät vaccinera sina barn. Familjen klarade sig utan svininfluensa och också utan vidare konsekvenser. Så gick det inte för alla.

I regionens stora morgontidning kunde vi här om dagen läsa om Julia som tar studenten idag. Eller ja, hon tar inte riktigt studenten eftersom hon har en termin kvar. En termin som hon omöjligt kunde genomföra eftersom hon är en av de drygt 200 barn och ungdomar som diagnostiserats med narkolepsi som en direkt följd av vaccineringen. Jag berörs starkt när jag läser reportaget om henne och jag imponeras över hennes till synes totala avsaknad av bitterhet över en påtvingad livslång sjukdom. Och jag skäms lite över min argsinta krönika.

Nu ondgjorde jag mig i och för sig främst över de personer som uttryckte en ovilja att vaccinera sig med argumentet ”det är bara en samhällsekonomisk åtgärd” och den åsikten står jag fortfarande fast vid. Alltså att jag inte riktigt fattar vad de menar med det. Vi är ju samhället. Det är vi som drabbas om stora delar av servicenäringen, skola, barnomsorg och sjukvård slås ut. Ja, ekonomiska intressen drabbas också om produktionen stannar inom exempelvis industrin, men att de krafterna – de som skulle missgynnas ekonomiskt – skulle stå bakom vaccineringskampanjen, det tror jag fortfarande inte ett dugg på. Så kapitalistiskt nattsvart vägrar jag att se på tillvaron.

Men vad blir då lärdomen av allt det här?
Ordföranden för Narkolepsiföreningen uttryckte i veckan som gick ett önskemål om att läkemedelsverket på nytt utreder och söker svar på frågan varför vissa barn och ungdomar drabbats av narkolepsi efter det att de vaccinerat sig och att ansvarsfrågan måste tydliggöras och utredas. Jag tror att hon har helt rätt. Jag tror att det är ytterst viktigt, inte för att skuldbelägga så mycket som för att återvinna förtroende. I den argsinta krönikan för tre år sedan skrev jag: ”jag blir lite ledsen och nedstämd när jag hör och läser om all misstänksamhet och ilska som vissa verkar känna över en så rakt igenom välmenande och ansvarsfull handling som att erbjuda befolkningen vaccin.” Meningen ekar naivt och tomt idag. Jag hoppas verkligen att den fylls med sanning igen.

 

frilansfrida

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *