Krönika i Kungälvs Posten 28:e augusti 2012

Min sista krönika här i Kungälvsposten innan jag gick på semester med autoreply på mejlen handlade om vädret. Jag känner att jag är snubblande nära att låta min första handla om det samma. Men jag sansar mig och ägnar mina tankebanor åt sommarens semesterhöjdpunkt i stället. (Och kan på så sätt helt försvarbart ändå beröra mitt till synes nya favoritämne meteorologi.) För sommaren 2012 var nämligen sommaren då vi i min lilla familj av någon outgrundlig anledning hade för avsikt att tälta mycket. För de som känner mig lät den ambitionen, redan innan vi visste att sommaren 2012 till stora delar skulle bli i klassisk Tomas Ledin-anda dvs kort och bort-regnad, oerhört komisk. Rent av lätt absurd. Jag är inte tält-typen. Det ligger inte i min självbild att slänga upp ett stycke tyg över böjbara metallpinnar och sedan sova därunder. Jag älskar hotell och gillar lakan av egyptisk bomull och välfluffade kuddar. Mina camping-erfarenheter sträcker sig ungefär så långt som till en semester på Bornholm med moster Anki någon gång på tidigt åttiotal samt några cykelsemestrar i Småland med mamma och pappa under samma tidsperiod. Mitt minne av själva tältandet under dessa semesternöjen är högst begränsat. Jag minns att tälten var klassiskt trekantiga och att man blev genomblött om man händelsevis kom när tältduken. Och det gjorde man ju alltid med sovsäcken, axeln, bakhuvudet eller valfri annan kroppsdel så tältandet var en blöt historia på 80-talet vill jag minnas. Vem kunde ana att tältandet 2012 skulle te sig precis likadant. Trots att tältet jag och min familj investerade i på Team Sportia var stort och fyrkantigt, hade förtält och dubbla takdukar. Men det är klart. Regnar det konstant i fyra timmar innan lunch när man vaknar i tält på en öde ö så sätter det sina spår. Blöta spår.

Semesterns andra vecka, när vi tröttnat att vänta på ett stabilt högtryck åkte vi ut på ö-hoppning med lilla motorbåten. Planen var så där underbart icke existerande och packningen bestod av kläder, trangiakök och tält. Stora H och lilla V var oerhört taggade, själva tältandet och faktumet att vi verkligen planerade att sova på en öde ö var bränsle nog att hålla dem vakna långt efter solnedgång den där första natten. När vi vaknade regnade det. Mycket. Och länge. Och efter att ha ätit frukost huttrandes i blött gräs med blöta kläder och ha rullat ihop ett blött tält kändes tanken på att åka till en ny blöt ö och sätta upp det redan blöta tältet rätt orimlig. Hur gärna jag än ville ha in tältandet i min självbild. Så då åkte vi till Klädesholmen och tog in på Salt & Sill istället. Stora H och lilla V fick sova skavfötters i en säng med, om inte egyptisk bomull så i alla fall, torra lakan. Och jag fick fluffade kuddar.

Tilläggas kan att vi faktiskt lyckades tälta ytterligare några nätter under sommaren 2012 bland annat i diverse vänners trädgårdar. Självbilden må ha fått sig en törn men faktum kvarstår – Jag älskar fortfarande hotell.

 

frilansfrida