Krönika i Kungälvs Posten 15 maj

Födelsedagsförväntan


- Blå tårta, mamma, jag vill helst ha en blå tårta. Lilla V´s önskemål inför morgondagens födelsedagsfirande är specifikt och jag kollar så att vi har karamellfärg kvar så det räcker för att färga grädden. När killen som i morgon fyller fem år somnat förbereder jag frukostbrickan med en aningens skrynklig servett och bryter av en något urblåst påsklilja ur krukan utanför dörren och sätter i en liten vas. Jag ställer fram ett rejält blockljus och en mugg med spindelmannen på. Med stora gäspningar och trötta sinnen slår vi in paket i skymningen. En, i mitt tycke, fruktansvärt ful drake i plast som maken inhandlat i ett annat land långt borta, och ett bamsepussel i trä inköpt i stadens leksaksaffär. När vi är klara med förberedelserna har kvällen blivit natt och jag lyfter över storebror i sin egen säng och viskar i hans sov-varma öra att jag väcker honom tidigt imorgon så han får bära upp paketen när vi skall gratulera lillbrorsan på sängen. Han nickar i sömnen. Jag sätter klockan på 06.00 och somnar med förhoppningen att födelsedagsbarnet skall sova tills vi väcker honom. Jag känner nästan samma förväntan inför att få fira min minsta kille som jag själv kände som barn inför att bli firad.

Bland födelsedagar jag minns sticker några ut. Året då jag barfota i mörkblå frottémorgonrock följde en tråd genom hela trädgården fram till min första alldeles egna optimistjolle. Den var begagnad och ful-gul men pappa lät spraymåla den turkos hos nån billackerare på Tjörn och jag älskade den. Eller året då min älskade morfar – till min mammas stora förtret – gav mig silvriga högklackade sandaler som var något förstora och ganska obekväma men det absolut snyggaste jag någonsin ägt. Eller här om året då jag glömdes bort lite och själv fick putta på maken och irriterat mumla – ”jag fyller faktiskt år idag” på morgonen. Just det där med morgonen är viktigt för mig. Att sova räv och ligga och vänta på sången. Jag minns hur jag som liten sniffade på rädslan att sången kanske inte skulle komma och bladade den med förväntan om inslagna packet och livsviktig frukost på sängen som man ändå inte åt upp.

Jag vaknar strax innan klockan ringer och smyger ner och förbereder det sista. Jubilaren sover fortfarande. Jag tänder blockljuset på brickan, brer en macka födelsedagsbarnet garanterat inte kommer äta upp och häller saft i spindelmannenglaset. Storebror bär stolt alla inslagna paket och traditionsenligt filmar maken den falskklingande sången.

Lilla V delar sin födelsedag med sin mormor och gammelmoster och vi firar med stort familjekalas på kvällen. Han somnar lycklig och utmattad och precis innan han slumrar in säger han –Mamma jag ångrar mig, du kan få min tårtbit. Och någonstans där känner jag mig rätt säker på att han har upplevt sin femte födelsedag med alla sina sinnen öppna. Och jag känner lycka.

 

20120515-214548.jpg