Höstplåtning ett år i förväg.

Har ägnat dagen åt att samla material till en inspirationsplåtning som skall göras på torsdag och publiceras i den stora morgontidningen om ett år…

20111011-221551.jpg

Vacker kål och lila sopkvast från Blomsterlandet.

 

20111011-221631.jpg

Ljuvlig mossa, fina kottar och lite svamp från Timmerviks-skogen.

 

20111011-221720.jpg

Och vackra blomster från mammas fantastiska trädgård. Fler bilder från den hittar du HÄR

20111011-221758.jpg

Krönika i Kungälvs Posten 11 oktober

Ord är magiskt

- Mamma vad betyder ”sexy baby” frågar stora H, till lika min tonårs-sexåring, här om dagen.
- Öh… tja vännen…, svarade jag lite trevande, ”snygga älskling” kan man säga. Men du ”sexy” det säger bara vuxna.
- Jaha. Är det ett svärord!?! utbrister stora H förvånat.
- Njae… inte direkt. Men det är ett vuxen-ord, säger jag.
- Okej, säger stora H och jag pustar ut.
Jag hör hur han nynnar på nån sång innehållandes nyss nämnda ord och uttryck och strax ropar han igen.
- Men mamma vad betyder egentligen ”mannen”? Han säger det med slanguttrycks-uttal och eftertryck. Det här är uppenbarligen något han hört sägas, eller sjungas, han har fattat att det är coolt och nu säger han likadant. Han vet bara inte riktigt vad det betyder. Men han vill veta. Han vill lära sig och han vill använda fler ord. Varje dag.

Att uppleva och erfara språkets alla olika vinklar och vrår är i det närmaste magiskt tycker jag. De dörrar det öppnar och de glittrande överraskningar som språket bjuder på när man tvingas utvärdera och tänka efter är ovärderliga. För barnen är inget självklart. Allt skall höras, tolkas och förstås för första gången. Egentligen är det samma sak för oss vuxna. Även vi snubblar troligtvis dagligen över uttryck, glosor och termer som är lika nya för oss som en ett fallande höstlöv är i det fortfarande gröna gräset, men någonstans på väg in i vuxenlivet och verkligheten har vi glömt hur man frågar. Hur man söker ny kunskap och lär in. Vi döljer oss bakom självsäkerhet och har sedan länge blivit mästare i konsten att låtsa som vi vet. Som om vi självklart vet innebörden och betydelsen av ord som allitteration, troposfär och kapitalförsäkring. Hellre låssas än att verka dum.

Min farmor envisades med att säga ”lampan brinner” om att ”lampan är tänd”. Trots min iver att plocka upp nya talesätt och utöka mitt ordförråd kunde jag aldrig ta det uttrycket till mig. För mitt inre såg jag alltid hur lägenheten stod i ljusan låga och jag fick alltid en lätt rysning bara hon sa så. På samma sätt kan min väninna inte acceptera uttrycket ”Mer kött på benen”. Det är bara för äckligt att föreställa sig inom hennes språkliga världsbild hur benen blir köttigare och köttigare.

Nobelpriset i litteratur tilldelades i år Tomas Tranströmer. Det gjorde mig glad men jag erkänner samtidigt direkt och utan omsvep att jag inte, åtminstone inte medvetet, läst en rad av Tranströmer. Hittills. Men det spelar inte så stor roll jag gläds ändå. För känslan är att jag kommer att kunna läsa Tranströmer. Jag kommer troligtvis till och med ha stor behållning av att läsa hans poesi. Poesi bestående av ord så pass enkla så jag kommer förstå, men som ändå, som Peter Englund, uttryckte det ”ger oss nytt tillträde till verkligheten”.

Att stora H nu vet vad ”sexy baby” betyder ger honom kanske inte nytt tillträde till verkligheten. Men jag är så oändligt glad att han i alla fall vill knacka på dess port.


20111011-080243.jpg

Löddrande nostalgi

bildtval

Det är höst. No kiddn. Det stormar och det ösregnar om vart annat.
I helgen förberedde vi därför för att lyfta Evita, vår segelbåt, och således är nu varenda öppen yta här hemma täckt med båtprylar. Nästan.

På vårt matplatsbord hittade jag nyss den här rariteten.
Känns som om den hängt med ett tag…

20111010-140954.jpg