Krönika i KungälvsPosten 30 augusti

Say I do

Den här krönikan skrivs i två delar. Åtminstone är det planen just nu, när jag sitter lördag morgon strax efter klockan tio i min vita fåtölj med datorn i knäet. Om knappt fem timmar skall jag sitta bänkad i Björlanda kyrka för att bevittna vigsel mellan Anna och Björn. Nån timma senare skall vi traditionsenligt kasta ris över de lyckliga tu, äta smarrig middag och dricka gott. Vi skall lyssna på kärleksfulla tal och dansa natten lång. Jag har som regel rätt höga förväntningar på bröllop och inte minst på den där delen om kärleksfulla tal. Det är min absoluta favorit del av ett bröllop. Jag älskar både att lyssna på, och hålla, tal till brudpar. Aldrig någonsin är en publik så vänligt sinnad och så positivt inställd som vid just en bröllopsfest. Alla är där med goda intentioner och alla vill brudparet, och förhoppningsvis även den som talar, väl. Mer ofta än sällan fäller jag glada och rörda tårar och jag skrattar gärna högt.

Ett kraftigt regnväder drar plötsligt in över Kungälv. Min man, som skall vara toastmaster på dagens tillställning övar på frasen: ”Regn i brudslöjan ger ett lyckligt äktenskap”

- Men du, ropar han utifrån köket. På vår bröllopsdag var det ju fint väder älskling…?
- Nä, ropar jag tillbaka. Det var det inte. Det var ju mer sådär lite halv-taskigt vårväder minns du väl?
- Jaha, säger han och jag hör hur han funderar vidare på formuleringar.
- Hm… Halv-taskigt väder ger…. halvdant äktenskap…?!
Vi enas om att vädret inte är ett spår att gå vidare på som toastmaster inför dagens begivenheter.

Det är nu söndag kväll och jag sitter återigen med datorn i knäet. Det är dags för del två. Bröllopet har passerat och Anna och Björn är numera man och hustru. Och jag är matt. Matt i benen av allt dansande. Matt i huvudet efter allt kalasande. Och inte minst matt i sinnet av alla tal. Det blev som jag hoppades. Mycket äkta känslor och massor av underbara tal. Anna och Björn har levt tillsammans länge. I tjugo år närmare bestämt. Tillsammans har de två fina barn, ett hus och en bil och en hund och en katt. De har sedan länge redan valt varandra. Bröllopet igår var alltså enbart en sann och äkta kärlekshandling. Då blir det vackra tal. Tal som inte bara handlar om hur brudparet träffades, vilka de var som barn, och som ger goda men meningslösa råd på vägen. Utan det blir tal som beskriver kärleken. Som hyllar och uppmuntrar och som ger oss alla en varm känsla av äkta kärlek och som får oss att tänka efter över våra egna val.

Plötsligt drar ännu ett oväder in över Kungälv. Det blixtrar från en mörkgråhimmel. Regnet hamrar mot rutorna och det är omöjligt att inte tänka tanken att den här helgens väder inte bara siar om ett lyckligt, utan också om ett levande, sprakande och blixtrande äktenskap. Värdigt dem som efter tjugo års kärlek väljer att sätta det på pränt och lova också inför framtiden.

 

frilansfrida

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *